Hej Mexico!

I tisdags morse (klockan var tjugo över nio, men det kändes som när man har gått och lagt sig klockan tolv och tvingas gå upp klockan fyra för att man ska iväg någonstans) mötte jag Emms vid Slussen. Vi skulle med hjälp av en fin buss och en ännu finare anslutningsbuss ta oss till Emms segelbåt för två dagars bryggseglats.
Resan med den första bussen gick finfint men med den fina anslutningsbussen var det värre. Chauffören (som inte var riktigt rätt funtad i huvudet) hade kört iväg innan bussen som skulle ansluta till honom hade kommit. Resultat: Emms, jag och diverse medelålders resenärer strandsatta på en busstation. Nästa buss skulle gå ca ett dygn senare och eftersom Emms har någon slags benhinneinflamation (som antagligen inte är benhinneinflamation, utan träningsvärk) och jag hade skavsår av sprillans nya skor kändes inte en fem kilometers promenad sådär väldigt lockande.
Räddningen kom i form av en man med bil som skulle skjutsa en av de besvikna medelålders resenärerna. Vi fick skjuts av mannen och allt löste sig. Tack återigen du främmande man, du besparade oss mången möda och besvär!

När vi väl anlänt till båten följde två dagar av mys och så kallat chill.
Vi badade. Efter övertalning av Emms hoppade jag i vattnet med kläderna på från en bom (hon upprepade ett antal gånger att det verkligen skulle göra hennes sommar om jag hoppade i, så jag hade egentligen inget val). Sedan såg jag till att hon också hamnade i vattnet.
Vi spelade kort. Emms vann i princip allt vi spelade förutom ett parti Stress som jag lyckades gå som segrare ur.
Vi åt. Det blev mackor och godis och middag och mackor och frukt och godis och godis. Och en massa te och (äckligt) kokkaffe.
Vi tittade tittade på film. Trots problem med textning var Monty Pythons "The Holy Grail" ganska så kul. Det blev också lite Sex and the City.
Dessutom så pratade vi en massa. En jättemassa. Vilket är bäst.

Alltså, två fina dagar av sommarlovet.
Tack Emms! Detta måste göras en repris på.