Hej Mexico!

Det har hänt en del bra grejer. Faktiskt. Det känns positivt, det känns bra. Jag är glad.

---

I torsdags tog jag mod till mig och ringde I. Han svarade inte, så jag talade in ett meddelande på hans telefonsvarare. Det som är bra med det är att han får lite tid till att fundera ut vem jag är. Mindre bra är att jag inte vet om han är en sådan person som aldrig lyssnar av sin telefonsvarare. Sådant är ju faktiskt väldigt vanligt.
   I vilket fall är jag stolt över mig själv, jag trodde aldrig jag skulle våga. Men när jag väl hade fixat fram hans nummer via en gemensam kompis och Ka hade förklarat vad hon skulle göra ifall jag inte ringde så hade jag egentligen inget val.
   Senare var jag osäker på om jag verkligen hade ringt, eller om det bara var något min sjuka hjärna hade hittat på, så jag var tvungen att kolla på "Uppringda nummer" i min mobil. Hans nummer fanns med på listan.
   Så nu får vi se vad som händer. Stenen är, så att säga, satt i rullning, vart det bär av är ännu okänt. Om det bär av någonstans överhuvudtaget vill säga. Oavsett vad tror jag att detta är ett viktigt steg i min personliga utveckling, hur töntigt det är låter.