Hej Mexico!

Jag är trött som en... jävligt trött någonting. Min kropp är köttig av värme och en massa mat och jag skulle egentligen må bäst av att gå och lägga mig. Men jag har liksom fastnat här i stolen framför datorn och då tänkte jag att "vafan, varför inte uppdatera bloggen?".
Egentligen kan jag komma på en massa anledningar till att inte uppdatera bloggen (jag har inget att säga, det är ändå ytterst få som kommer att läsa det här, jag är för trött för att formulera mig ordentligt, jag kommer ändå inte vara ärlig för jag är aldrig ärlig när jag skriver på bloggen och särlig ska man väl vara etc.) men orka ha värsta diskussionen med sig själv om en så jävla trivial fråga som huruvida man ska uppdatera en pruttig blogg eller inte.
Så, uppenbarligen, blev det ett retarded inlägg till och jag tror ändå att jag gillar det. Fantastiskt demokratiskt det här med bloggar, vilket efterblivet pucko som helst kan uttrycka sina åsikter som ingen vill höra. Härligt!

Men okej, livet då? Jovars, det knallar och går som det brukar heta. (Eller brukar det heta det? Jag vet inte...) En massa teater har spelats de senaste dagarna. Närmare bestämt den lite småruttna pjäsen "Gatan" (eller "Road) av Jim Cartwright, eller Jens Kartritaren som han också kallas i vissa kretsar (?). Det har både gått bra och dåligt och vi har fått ställa in en föreställning p.g.a. en medspelares systa eller polyp eller vafan-det-nu-är på stämbanden. Surt, men sådant är väl livet tycker jag mig börja förstå.
I alla fall, idag kl 12 gick det rätt dåligt men idag kl 18 gick det bra! Sista föreställningen imorgon kl 13 ska gå fantastiskt, är det tänkt. Jag är, trott eller ej, ganska taggad. Redan. Hoppas att det håller i sig.

Sedan, när vi är färdiga med den här skiten roliga aktiviteten ska vi supa. Livet är ju så att säga en fest.

Oj, vad jag tyckte det var trevligt att skriva ett långt inlägg om mig själv ikväll. Det trodde jag inte om mig.

Jag skulle vilja säga skriva en sak. Får jag det? Ja men, det är väl klart detta är en blogg, du får skriva precis vad du vill. Nästan. Vad najs, okej här kommer det:
Varför är det aldrig någon inloggad på Fronter samtidigt som jag? Jag skulle verkligen tycka att var så inihelvete roligt att chatta med någon okänd jävel från skolan på en så tacky sajt som Fronter. Det vore... kul helt enkelt. Men icke sa nicke, det står alltid att det är 0 personer online bredvid den blå smajlgubben vars funktion är ett mysterium för mig.

Nu, nog om Fronter, nog om allting. Jag borde verkligen gå och lägga mig

Tack för att du lyssnade läste.