Hej Mexico!

Jag är totalt lost, känslorna är avstängda. Dessutom en härlig förkylning. Livet leker!
Musslan är stängd, definitivt. Är helt och hållet oviss om vilken taktik jag bör anävnda för att få den att öppna sig igen och orkar egentligen inte bry mig. Fel! Rättning: Jag orkar inte... ta tag i det. Ta tag i mig, ta mig i kragen. Men det är klart som fan att jag bryr mig, vem vill leva livet som en stängd mussla liksom? Inte jag. Men jag har ingen energi och känner mig kall. Fysiskt kall eftersom det är samma temperatur ute som det var när Karl XII tågade mot Moskva och kall inuti av diverse mer eller mindre ointressanta anledningar. Känslokall. Nej, det är inte sant, men det börjar ta mig fan bli frostigt där inne. Där inne bland själen och sådant.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Inte lång tid kvar nu inte. PREMIÄR! Premiär på slutproduktion. Perimrä åp stlurpdoutkoin. Panik någon? Inte jag inte, haha! För mina känslor är ju avstängda alternativt sönderfrusna. Ibland har man ju tur! Tack vare musslan som är stängd så det kanske är lika bra att jag lämnar projekt "Öppna musslan" till det att produktionen helt och hållet är över.


------------------------------------

Strävar jag efter lycka? Vad är lycka?

---------------



Puss och hej!