Hej Mexico!

Skolan börjar snart. Det finns ingenting överhuvudtaget att göra åt det, det är bara så det är. Och det blir sannerligen mer och mer påtagligt ju färre dagar det återstår av sommarlovet.

Jag har hela sommaren tyckt att det har varit jäääääättelångt kvar till skolstart. Jag var senast igår övertygat om att det i alla fall var tre veckor eller så kvar av mitt näst sista sommarlov. Så när Ka påpekade att det är ungefär en och en halv vecka det handlar om fick jag lite ångest. Typ.

Jag och Ka gick igårkväll en liten promenad i staden. Vi vandrade längs en av Söders mest välkända gator när vi mötte en grupp människor. Två av dem har jag träffat tidigare, de andra tre var okända för mig. Och eftersom alla i gänget är födda år 1991 och tre av dem (eller var det bara två? Jag minns inte) ska börja i skolan som jag sedan snart ett år tillbaka kallar för "min" så var det ju naturligt att vi pratade om skolan, nollningen och hur kort tid det är kvar av sommarlovet. Jag fick lite ångest. Typ.

Idag när jag var på väg hem från Ka, där jag tillbringade, natten passerade jag Stockholms Stadsmission och tänkte att eftersom det var längesedan jag var där och jag är i behov av ett par nya (helst billiga) jeans så kan jag ju gå in. Sagt och gjort. Jag gick in i affären, konstaterade att linnena som var på rea var skitfula, och gick för att prova billiga och riktigt snygga skor. Men vem ser jag, där jag sitter och försöker tvinga ner mina av värmen svullna fötter i ett par svarta pumps, om inte den man som under det gångna året har varit min lärare i Historia A och Kultur- och idéhistoria A. "Ajdå" tänkte jag, "Honom vill jag INTE prata med". Jag satte tillbaka de svarta pumpsen och med ryggen mot nämnda man snörade jag på mig mina skor och skyndade mig ut från affären. Jag hade lite ångest. Typ.

Men som jag har påpekat, skolan börjar faktiskt snart, riktigt snart, och det finns inget att göra åt det. Så jag antar att det bara är till att acceptera ångesten och ta tjuren vid hornen. Typ.


Ikväll åker jag med Emms och ev. Kat till skärgården där vi förblir isolerade (eller inte) tills Lördag eller Söndag.