Hej Mexico!

Det händer inget i mitt liv. Jag insåg det igår och fick lite ångest. Visst har jag väl varit halft om halft medveten om det faktum att man kan ha händelserikare liv än mitt, men det var igår kväll som jag insåg det.
Jag vill att något ska hända. Vill vill vill. Jag vill uppleva saker. Jag vill ha en man (ja, jag är nästan pinsamt kärlekskrank, jag erkänner), jag vill festa, jag vill träffa nya människor, jag vill vara kulturell, jag vill bli förälskad, jag vill uppleva de där fantastiska sommarnätterna som är ämne för så mycket litteratur och film.
Det är ju förihelvete SOMMAR! Det är ju på sommaren allting ska hända.
Man ska komma tillbaka till skolan på hösten och ha upplevt saker.
Jag vill uppleva saker.

Idag var jag och fikade med Kat, Ka och Emms. Det var mysigt, trots Shakiramusiken i högtalarna. Kladdkakan smakade socker och knastrade. Kas hasselnötkaffemojsvaddetnuvar var söt. Min caffe latte var dyr. Det var mys.

I natt kunde jag inte sova. Jag kände det på mig redan när jag släckte lampan. Att det skulle bli en sådan där natt då man har ovanligt svårt att somna.
Sömnlösheten resulterade i två noveller i mitt röda block med Vargen på som jag fick i födelsedagspresent av Mi. Jag ska läsa igenom dem och kanske renskriva dem. Risken är överhängande att nämnda noveller är skit.