Hej Mexico!

Idag, 30 juni 2007, har jag, för första gången i mitt liv, kört en bil.

Jag och min helige fader tog oss med hjälp av vår gamla röda volvo ut till en stor parkeringsplats i Bromma. Det kan vara av vikt att tala om att nämnda parkeringsplats också var helt tom på både bilar, människor och andra ting som har för vana att förflytta sig.
Pappa tejpade fast "Övningskör"-skylten på bakluckan (skylten i fråga är magnetisk och ska således fästa automatiskt på bilars bakluckor men då Volvo, för att deras bilar ska väga lite mindre, tillverkar sina bakluckor av aluminium var det alltså tejp som gällde för vår del) och så tog vi plats i bilen. Jag i förarsätet och far i passagerarsätet. Det måste erkännas att jag var lite nervös, trots de grundliga genomgångar jag fått av min pappa.
Så startade jag. Och bilen brummade, hoppade till och stannade. Jag hade gjort något kajko med kopplingen. Eller gasen. Eller båda. Antagligen båda.
Men det gick bättre och bättre. När vi hade hållt på i cirka en halvtimme kunde jag sedan länge både starta och bromsa mjukt och fint (även där det var lite uppförsbacke) och far min bestämde att det räckte för idag. Vi körde hem, och jag kände mig stolt. Väldigt stolt.

Det känns bra!