Nystart
Nytt liv, ny blogg! Eller vänta, fan! Bara ny blogg när jag tänker efter. Men man kan ju inte göra allt. Enjoy!
Pretentioner
Telefonsamtal
Jag fick nyss ett rätt märkligt samtal från en herr A. Han var med mr F på Baba ville att jag skulle komma dit för jag är skön. Vet inte riktigt hur jag ska ta det med tanke på att A först inte märkte att jag svarade och herrarnas samtal under den korta stunden gick ut på att konstatera att jag "är så jävla rolig när jag är ute [full? min anm.]" och inte alls "sur och negativ" som jag är annars. Det jag tänker är följande:
1. Herr A har nog faktiskt rätt. Jag är mycket roligare när jag är full. Jag är rätt sur och negativ annars. I alla fall i skolan. Det känns lite sorgligt.
2. Det är märkligt att han ringer, för även om vi springer på varandra då och då i Stockholmsnatten så connectar vi inte särskilt bra. Jag har t.o.m. varit riktigt otrevlig mot honom ett antal gånger av olika anledningar.
3. Kanske borde jag, för allmänhetens bästa, satsa på att vara konstant full..?
Lvt. ie. Livet. Antar jag.
Fnizz.
Fylleslampa
Så har det varit nyårsafton igen. Det blev en rätt skojsig kväll ändå! Kanske var det för att jag inte hade några som helst förväntningar, hade jag haft det hade jag nog blivit besviken. Men nu hade jag som sagt kul och det ska man vara tacksam för eftersom det verkligen inte är varje kväll, och verkligen inte varje nyårsafton, man har kul så att säga.
Fets i Nackaskogen (fast i ett hus i alltså) och det var en massa roliga och fina människor där som jag tycker om! Jag blev glad!
Jag gjorde en del smått efterblivna grejer och säkerligen grejer som jag inte minns. Jag var tämligen rund under fötterna. En relativt stor mängd Gredos hos O innan Nackaäventyret gjorde sitt skulle man kunna säga.
En bekant, eller kompis, eller whatever, sa att han är "en sån jävla fylleslampa!" Haha! Om det är någon som är en fylleslampa så är det jag! Jag tycker dock att det är lite orättvist att få det att låta som om allt var mitt fel, det var ju inte som att jag hoppade på och våldtog honom. Jag var bara lite glad och så gick det som det gick och det är faktiskt verkligen ingen stro grej. Det enda är väl att jag och C är salivsystrar två gånger om nu och det är ju kul eller va? Anyways, du kan vara lugn M, jag ska inte göra något med P, vi är helt enkelt bara fylleslampor båda två.
Gott Nytt År!
Puss och kram
21:21
Klockan på min dator visar 21:21. Jag tänker på en hel massa människor, tänker någon på mig?
Nerviz
Det börjar på allvar närma sig premiär för slutproduktionen. Det är liksom the produktion, ett faktum som på senare tid har börjat stå mer och mer klart för mig. Det är skrämmande. Och rätt skönt.
Jag är stressad och nervös men eftersom dessa känslor mer eller mindre trycks tillbaka in i mitt undermedvetna tar de sig uttryck i frustration, aggression och mindre sammanbrott.
Jag tror inte teater är min grej, av flera anledningar. Denna tillstymmelse till insikt kommer sannolikt att resultera i en personlig kris om inte någon gång under våren så definitivt efter studenten. Det ska bli spännande!
Nervositet och stress utlöser de märkligaste av mekanismer hos människan, om jag själv inte var så inne i det skulle det vara intressant att gå i min klass just nu. Eller inte. Hahahihihoho o.s.v.!
Jag tror aldrig jag har känt ett så stort behov av att slå någon som under de senaste dagarna.
Puss
Dimma
Hard work work 2
För jag har fått ett jobb!
Hihihohohahahehehöhöhähähuhuhåhå!
Jag ska jobba på Hushållsnära Tjänster AB och jag har tystnadsplikt och det är fett serious och jag har bra lön och jag vet inte riktigt vilka dagar jag ska jobba men jag börjar imorgon och jag är nervös!
Härmed skall mina ekonomiska problem lösa sig och jag ska göra något meningsfullt, nämligen handla, städa och byta blöjor på gamlingar. Bland annat. Jag är taggad som fan!
Nu börjar mitt nya liv, mitt liv som anställd.
Global warming is NOT a myth!
Spflutt
För att konfrontera min rädda och försiktiga personlighet, känna att jag försöker förändra mitt liv och ha något kul och spännande inplanerat för sommaren har jag köpt biljett till Arvikafestivalen! Det känns (för jag är nämligen en sådandär förbannad jävla känlomänniska som alltid måste känna så inihelvete mycket) bra, det är jag faktiskt ganska övertygad om. Bara de bokar lite bra band också så ska det nog bli alla tiders!
---
Inatt skrev jag ett brev till min brevvän för första gången på ett år. Hennes senaste brev fick jag i juni, så det har alltså tagit mig mer än ett halvår att svara. Det känns inte riktigt okej att jag är så fruktansvärt dålig på att ta tag i vissa saker.
Å andra sidan kanske jag inte riktigt har haft ett behov av att skriva till henne på sistone. Inte på samma sätt som när vi började brevväxla i alla fall. Då var jag en deppig, frustrerad 14-åring och tyckte att mina vänner inte förstod mig (någon annan som känner igen det där? Jag har hört ryktas om att det inte är en helt ovanlig 14-årskänsla...) och att skriva till någon i en annan del av landet som kände på ungefär samma deppiga, frustrerade sätt kändes skönt.
Men på ett eller annat vis har jag en känsla av att vi egentligen inte delar så mycket nu, varken intressen, musiksmak, psykiskt tillstånd eller sätt att se på saker och ting. Har vi, som man säger, "vuxit ifrån varandra", eller försöker jag bara ursäkta min usla förmåga att svara på brev inom en rimlig tid?
Jag drömmer så sjuka saker nuförtiden. Mina drömmar har de senaste nätterna gått ut på att jag skulle sätta upp den barnteaterföreställning vi tidigare arbetade med på Estetisk Orientering på Stadsteaterns stora scen utan att ha fått veta det innan, att jag kom hem till Kat som hade renoverat färdigt lägenheten och möttes av en massa mönstrade tyger på väggarna och små julgranar här och där, att jag skulle spärras in på någon form av vårdanstalt och därför jagades av vårdare när jag plötligt träffade Karre Bogge från klassen som satt och rökte bakom min vedbod, att jag träffade mitt span och blev alldeles rädd eftersom han var så fruktansvärt ful. För att bara nämna några av de upplevelser jag har haft nattetid under jullovet.
Hemma bra men London bäst.
Vid midnatt mellan torsdag och fredag landade jag tillsammans med Kat, Kar, Emmet och ett British Airways-plan på Arlanda. Det var ganska sorgligt.
London var bäst! Visst har humöret inte varit ultrasuperfantastisktbäst precis exakt varenda sekund, men det samlade betyget för Londonresan är helt klart ÄLSK! Trots att Corbigoe Hotel luktade märkligt och man inte fick några handdukar och fötterna svullnade av allt promenerande och jag inte kunde bestämma vilken kinarestaurang vi skulle äta på och vi inte sov någonting.
För vi var på Victoria & Albert museum och såg The Art of Lee Miller och The Golden Age of Couture och vi drack litervis med kaffe på Starbucks och vi promenerade i Hyde Park och var på Pop Art Portraits på National Portait Gallery och slapp allt vad plugg, familj och dryga människor heter och träffade världens finaste gubbe som sålde frimärken och vi drack mer kaffe på Starbucks och fotograferade och promenerade och åt pasta på en liten italiensk reastaurang och åt tonfisksallad från Marks and Spencer Foodhall och vi såg Control på finfinfinaste biografen Curzon och, framför allt, var med varandra!
Mina finfinfinfinfinfinfantastiska älsklingar, vad vi har haft det bra!
Pusspuss
P.S. Bilder kommer eventuellt senare.
Me, myself and I
Bara för att jag har en sådan självdistans, eller va?
(Och för att det berättigar att jag lägger upp fula bilder på mina vänner.)
9 saker som inte är okej
Här är en lista över 9 saker som inte är okej.
Det är inte okej att:
1. Gå ut från en teaterföreställning mitt i en akt. Det är så jävla respektlöst! Tycker man nu att det är så fruktansvärt dåligt får man väl gå i pausen.
2. Medvetet ignorera någon som hälsar på en.
3. Påpeka något negativt om en annan människas utseende, exempelvis "Vad sliten du ser ut", "Har du gått upp i vikt?", "Vilken stor rumpa du har fått" etc.
4. Ha sex offentligt, exempelvis i ett klassrum med resten av klassen närvarande.
5. Tycka att en pjäs är bra och borde sättas upp bara för att man kan se sig själv i huvudrollen.
6. Berätta för någon man inte känner hur fantastiskt jättebra man är.
7. Tvinga någon man träffar för första gången att hälsa med vänster hand bara för att man håller något i högerhanden.
8. Spy någon man hånglar med i munnen. Det kan fan inte bli äckligare!
9. Skriva listor på saker som inte är okej.
Nollni-ing, sha-la-la-la-laa!
Efter veckor av stress och planering var det i torsdags dags för att nolla de nya eleverna. Jag var grymt nervös innan och upptäckten av en relativt stor miss i hela planeringen ungefär tre timmar innan det var dags att tåga mot Slussen gjorde att paniken spred sig lite lätt. Lyckligtvis fixade det sig (tack Henrik och Linnéa för att ni var förstående!) och vi kunde utföra allt som vi hade tänkt.
Det mesta gick enligt planeringen trots att jag inte riktigt hade full koll hela tiden (vilket säkert var nyttigt för ett kontrollfreak som jag) så verkade det ha funkat bra. I varje fall verkar de flesta (både ettor, tvåor och treor) ha haft riktigt roligt.
Och visst var det roligt, jag hade verkligen skitkul både under själva nollningen och under festen etferåt men jag är så fruktansvärt otroligt jätteglad och lättad att det är över.
Jag ska aldrig planera en nollning igen!
Tips till nästa års tvåor: Om ni ska sova över på båten; sov INTE i köket. Att försöka sova fyra personer i ett rum som är så litet att man inte kan sträcka ut benen, utan får ligga i fosterställning istället, och där underlaget dessutom är ett stengolv och det blir så kallt att man vaknar var femte minut och hackar tänder är en DÅLIG idé.
Rehabiliteringen hette god mat, glass, dåliga amerikanska filmer, te och Harry Potter 1 tillsammans med Ka och Emms igår.
Harry på G
Den 21 juli 2007 klockan 01:00 svensk tid släpptes Harry Potter and the Deathly Hallows.
Och ja, jag befann mig i den orimligt lång kön som ledde till Science Fiction-bokhandeln i Gamla Stan, och ja, jag lyckades köpa boken en timme efter att den släpptes. Jag antar att man måste vara ganska nördig för att ägna en hel kväll åt att köa för en bok.
Så, confession: Jag är Harry Potter-nörd. Och jag tänker inte skämmas för det. Punkt.
(Och nej, jag var inte utklädd. Någon måtta får det väl vara.)
I've been having some strange dreams lately
Inatt drömde jag att jag var modell och gick på en jättemärklig cat walk som såg ut att bestå av diskställ. Trots att jag verkligen ville gå fort och självsäkert så kunde jag inte. Jag liksom fastnade med fötterna och gick med samma hatighet som en snigel. Och det var så inihelvete frustrerande.
Jag har också drömt om att jag skulle rädda en valunge (som var fem cm lång och såg ut som en prydnadsfisk i glas) och därför var tvungen att tillsammans med ett tjugotal andra ungdomar rusta för strid och tillsammans tåga mot de tre motorcyklarna.
Igår natt drömde jag märkligt. Och lite fint.
Det var jobbigt att vakna.
Hej bilkörning!
Idag, 30 juni 2007, har jag, för första gången i mitt liv, kört en bil.
Pappa tejpade fast "Övningskör"-skylten på bakluckan (skylten i fråga är magnetisk och ska således fästa automatiskt på bilars bakluckor men då Volvo, för att deras bilar ska väga lite mindre, tillverkar sina bakluckor av aluminium var det alltså tejp som gällde för vår del) och så tog vi plats i bilen. Jag i förarsätet och far i passagerarsätet. Det måste erkännas att jag var lite nervös, trots de grundliga genomgångar jag fått av min pappa.
Så startade jag. Och bilen brummade, hoppade till och stannade. Jag hade gjort något kajko med kopplingen. Eller gasen. Eller båda. Antagligen båda.
Men det gick bättre och bättre. När vi hade hållt på i cirka en halvtimme kunde jag sedan länge både starta och bromsa mjukt och fint (även där det var lite uppförsbacke) och far min bestämde att det räckte för idag. Vi körde hem, och jag kände mig stolt. Väldigt stolt.
Det känns bra!
Lista
Ditt namn: Eftersom mitt mål här i livet är att vara så mystisk som möjligt så kan jag inte avslöja det.
Spelar du något instrument: Egentligen inte, men jag äger både en elektrisk och en akustisk gitarr.
Vem är snyggast: Keira Knightley.
Vem vet mest om dig: Jag tror att det måste vara Mi.
Vad vill du ha just nu: Ett festivalpass till Peace and Love.
Vilka sjukdomar har du: Solurticaria (nässelutslag vid solljus)
Fobier: Lite klaustrofobi, men inget allvarligt.
Känner du en snygg kille: Ja.
Har du körkort: Inte än.
Åsikt om jultomten: Överskattad.
Vill du gifta dig: Nej.
Tycker du att du är attraktiv: Helt ärligt talat så har jag ingen aning. Man kan ju inte se sig själv utifrån.
Din hårfärg och frisyr: Halvlångt hår i mittbena. Färgen brukar väl kallas cendré.
Skolväska just nu: En vinröd portföljliknande sak. Lyckligtvis ganska oanvänd för tillfället.
Har du glasögon: Nej.
Hur ser din plånbok ut: Den är blå "sammet" på utsidan och vit med blåa blommor på insidan. (Jag har sytt den själv.)
Favorittv-program: Kobra.
När ska du festa nästa gång?: Ingen aning.
Vad köpte du senast: S.k. Cleansing Wash från Apoteket.
Hur mycket pengar har du: Så att jag klarar mig. Typ.
Hur svarar du i telefonen hemma: Jag säger mitt namn högt, snabbt och lite aggressivt.
Senast kramat: Emms.
Vem sov du hos senast: Emms.
Stjärntecken: Tvillingarna.
Ögonfärg: Blått med lite grått i.
Kroppsform: Proportionerlig.
Kall favoritdricka: Beror på sammanhang och humör.
Varm favoritdricka: Grönt te eller kaffe med mycket mjölk.
Alkoholhaltig favoritdricka: Vitt vin.
Säger ofta: "Stiff", "HEJ!" och "Va?"
Saknar du någon: Ja.
Du fikade senast: Idag.
Senast sedda film: Garden State. För tredje gången.
Hur känner du dig nu: Trött, ledsen, smått äcklig och utan hopp.
Kan du laga mat: Om jag måste.
Vad pluggar du: Estetiskt program med inriktning teater. Svårt.
Vad tycker du om fötter: Rena och välvårdade fötter har jag inget som helst emot, jag tycker att fötter kan vara ganska roliga, men valkiga fötter med ovårdade tånaglar vill jag hålla på avstånd.
Är du smart: Jag brukar tycka det. Frågan är om det stämmer.
Snarkar du: Inte vad jag vet, dock har jag fått höra att jag gör märkliga klickljud precis när jag somnar.
Är du aktiv i skolan: Inte i själva skolan, jag kan inte koncentrera mig där, men jag pluggar som fan hemma.
Lesbisk: Inte vad jag vet.
När och varför grät du senast: För en timme sedan. Anledningen är att biljetterna till Peace and Love är utsålda.
Hej brev!
Idag när jag kom hem från Emms runt klockan sju så tittade jag (rent rutinmässigt) ifall det kanske, mot alla odds, fanns någon post till mig. Det gjorde det.
Bland räkningar och diverse tråkiga tidskrifter min mor prenumererar på hittade jag ett klargrönt kuvert addreserat till mig. Med ett brev i. Brevet var från min brevvän Simone som jag inte har haft någon kontakt med på ungefär fem månader. Jag blev förvånad. Och väldigt, väldigt glad. Jag trodde att vi inte skulle höras av mer, att hon kanske inte hade tid, eller lust, att skriva till mig längre. Men lyckligtvis hade jag fel.
Glada överraskningar är nice. Man blir helt enkelt glad!
Barn.
För ca en timme fick jag reda på något mycket märkligt.
En av mina barndomsvänner, som är född 1989, ska bli pappa. Pappa! Förälder!
Jag kan liksom inte riktigt fatta det. Han är ju ett barn själv, han har inte ens fyllt 18! Det hela känns mycket... abstrakt.
Jag är medveten om att min starka reaktion kan vara överdriven och bara bygga på fördomar, det kan mycket väl vara så att det hela går jättebra, att både min kompis och hans flickvän visar sig vara ypperliga föräldrar och barnet i fråga växer upp till en lycklig människa. Det mycket väl gå bra.
Men jag känner mig väldigt skeptisk. Om inte annat för hans, min kompis, skull. Det är som att hans... ungdom tas ifrån honom. Jättesnabbt. Alldeles för snabbt för vad jag tycker är nyttigt.
Frågan jag ställer mig är helt enkelt följande: Vad händer med hans liv? Allt det jag tror att man vill göra innan man... stadgar sig, eller hur man nu ska uttrycka sig, försvåras nämnvärt av ett litet barn.
Jag har bilden av att man, när man har gått ut gymnasiet, vill leva lite vind för våg. Inte planera allt för mycket, göra lite vad som faller en in. För att det i princip är den chansen man får i livet att leva så. Det går inte om man är nybliven förälder. Att ha ett barn kräver en massa tid, energi och uppoffringar. Så är det bara.
Men som sagt, jag kanske överreagerar, det kanske går bra. Men jag känner mig skeptisk.
