Hej Mexico!

Fan/Gud/Jisses/Himmel och pannkaka/Jävlar/Shit/Men oj! vad den här bloggen handlar om att jag tycker synd om mig själv för att jag har så mycket att plugga till. Det visar visserligen på att det som jag länge har misstänkt stämmer, nämligen att mitt liv till 90% består av händelser som är relaterade till skolan, men det är ju ganska så onajs, för att använda ett av dessa lustiga uttryck jag brukar sprida omkring.
Det vore nämligen lite mer najs om mitt liv bestod mer av socialt umgänge och kreativt skapande. Men det kan man ju fortsätta drömma om.

I vilket fall växlar jag mellan att få panik över allt plugg som på något sätt måste hinnas med och att förespråka den välkända tesen (är det en tes? Det vete fan, men det låter ju ganska bra att säga "tes". Liksom lite avancerat sådär.) "Det löser sig!". Och det kommer det väl också göra, på ett eller annat vis, men risken är stor att det kommer att innebära utbränning och förtidspension vid 17 års ålder. (Ja, det där var lite dramatiskt men vad i helvete skulle livet vara om man inte dramatiserade lite?)


Dessutom får jag lite lätt panik av att växthuseffekten/den globala uppvärmningen inte tas på tillräckligt stort allvar! Kan folk (bästa generaliseringen) inte se det jävla sambandet mellan det sätt vi lever på (med överkonsumtion, bilkörning, flyg o.s.v. o.s.v.) och översvämningar, torka, brist på snö o.s.v. o.s.v.?!? Jag tror att jag ska bli galen ju mer jag tänker på det!
Så därför måste jag sluta tänka på det just nu och fortsätta med min book report på "The Catcher in the Rye". Det går inte att plugga om man har blivit galen. Så det får jag bli senare.


Ögongodis i datasalen idag. Me like!



So my fantasy
becomes reality
and I must be what I must be
and face tomorrow