Hej Mexico!

Hey Jude, don't make it bad
Take a sad song and make it better
Remember to let her into your heart
Then you can start to make it better


Jag måste, men jag vet inte hur. Och jag tror inte riktigt att det är någon idé.
Jag känner mig lite misslyckad.

Jag hade glömt hur trött man blir av att gå i skolan, hur hela kroppen är helt slut när man kommer hem. Jag glömmer alltid sådant över loven. Det är inte så att jag får för mig att det är lugnt och skönt att gå i skolan, men jag blir alltid lika förvånad när jag kommer tillbaka och den enorma tröttheten återigen får grepp om en.



Jag obsessar, och det är faktiskt inte så kul. Jag förmår mig liksom inte att göra det kul.
Jag har en tendens att ta saker på väldigt stort allvar, det är kanske där problemet ligger. Det låter rimligt.
Det där är faktiskt väldigt intressant insåg jag precis, för samtidigt som jag tar vissa saker på ohälsosamt stort allvar kan jag ofta skratta åt de mest seriösa händelser och uttalanden. Vilket inte är särskilt lyckat, då man framstår som antingen korkad, elak eller överlägsen, eller alltihop på samma gång. Och det är ju inte meningen.




Jag har för många tankar i huvudet, jag hinner knappt tänka en halv tanke så är det en annan där och tar min uppmärksamhet. Det är fanimej tröttsamt.