Hej Mexico!

Jag fick nyss ett rätt märkligt samtal från en herr A. Han var med mr F på Baba ville att jag skulle komma dit för jag är skön. Vet inte riktigt hur jag ska ta det med tanke på att A först inte märkte att jag svarade och herrarnas samtal under den korta stunden gick ut på att konstatera att jag "är så jävla rolig när jag är ute [full? min anm.]" och inte alls "sur och negativ" som jag är annars. Det jag tänker är följande:
1. Herr A har nog faktiskt rätt. Jag är mycket roligare när jag är full. Jag är rätt sur och negativ annars. I alla fall i skolan. Det känns lite sorgligt.
2. Det är märkligt att han ringer, för även om vi springer på varandra då och då i Stockholmsnatten så connectar vi inte särskilt bra. Jag har t.o.m. varit riktigt otrevlig mot honom ett antal gånger av olika anledningar.
3. Kanske borde jag, för allmänhetens bästa, satsa på att vara konstant full..?

Lvt. ie. Livet. Antar jag.
Fnizz.

Nu är det väl revolution på gång? sjöng bob hund och det var flera år sedan men inte fan har det blivit någon revolution. Blivit. Blivit revolution. Kanske är det där problemet ligger, jag och många andra i min generation förväntar oss att det bara ska bli, utan att vi ska behöva göra något. För det verkar ju så jobbigt, palla! helt enkelt. Och så är man cynisk och hur många revolutioner startas av cyniker? Inte många skulle jag tro.

För någonstans måste man väl ändå ha lite hopp om man ska kunna göra revolution? En gnutta hopp om att förändring är möjlig, en liten snutt hopp om att det är en idé att göra något, att man kan påverka. Eller så behöver man inget hopp, bara en enorm frustration och ilska. Men man måste i alla fall ha en vilja.

Vi som är unga idag, det är i våra händer det ligger. Eller? Min cyniska sida säger mig att det inte ligger ett skit i mina händer, att allt ändå kommer att gå åt helvete men om jag skulle ta och skita i mig själv ett tag? Om jag gör det så kan jag ändå konstatera att det ligger i de ungas händer att göra revolution. Så har det alltid varit och det är inget konstigt med det. De gamla är alldeles för stagnerade och indoktrinerade och trötta och körda helt enkelt. Så det är de unga, de unga som måste göra det.

Men alltså, dagens ungdom. Vad vill de? Enligt en artikel och undersökning i Metro vill dagens unga helst av allt bilda familj och bo i radhus och säkert helst med någon jävla hund och dagens unga kvinnor vill (när jag läste detta höll jag på att spy) hemskt gärna leva upp till en traditionell kvinnoroll. Vafan?!? Jag betvivlar starkt att en generation med de, enligt mig sjukligt sorgliga, värderingarna kommer att starta en revolution. För helst av allt vill man ju ha det bekvämt i sitt radhus och revolution, förändring, alltså palla!

Nej, ingen revolution är på gång här inte. Vi har stagnerat i förtid.

Måndag 9:e februari 2009

Jag får panik, jag måste skriva något. Bara skriva, få ur mig lite ord utan att först värdera och analysera det är inget speciellt jag egentligen har att säga allt är mest rörigt och tankarna trasslar som vanligt men jag står inte ut med att bara sitta och plugga musslig hinduism som krister h uppenbarligen ändå inte kan lära ut något om. Jag står inte ut med det för det känns så meningslöst när andra, som patrick wolf till exempel, SKAPAR något, gör något som betyder. Jag måste utveckla de förmågor jag ändå har och att bara skriva en massa skit kanske är början vad fan vet jag jag har ingen aning.

Tog en kort paus för jag kom på att det kan ju hända att det eventuellt är någon mening med att spara det här dokumentet och uppenbarligen började jag tänka under den korta pausen. Jag får inte tänka eller snarare, jag får inte f ö r s ö k a tänka för då kommer bara värderingen och inget är bra nog, bra nog för vadå? Jag vet inte, för mig jag borde kunna bättre eller whatever fy fan jag har ont i ryggen så jävla värdelös arbetsställning. Totalt oergonomiskt, det var tydligen inte ett ord enligt word. Patrick Wolf är så fin, hans musik är så vacker och full av känslor och vilken underbarn han är alltså, får lite ångest. Jag får alltid ångest av begåvade unga människor som uppnår saker, jag blir avundsjuk men varför kan jag inte bara ta och göra något skapa något använda min kreativa sida som jag ändå villvillvill tro att jag har bara att den kvävs av alla tankar på livets meningslöshet och plugget som trycks ner i ens hals som jag inte vet vem jag gör det för man borde bara plugga sådant som man seriöst tror att man kommer ha användning för alternativt kommer att utveckla en. Gud vad jag har haft den här diskussionen med mig själv sjutusenfemhundratrettioåtta gånger och alltid kommer fram till samma sak och sedan skiter i vad jag har kommit fram till och får ångest ändå över att jag eventuellt inte skulle få bra betyg på ett prov eller en hemskrivning eller vad som helst som bedöms av en s.k. lärare. Man borde inte få kallas lärare om man inte har något att lära ut alternativt inte är kapabel att lära ut det. Fyfan vad få riktiga lärare man har om man tänker så bara några fossil som de skrapade loss ur väggen när skolan byggdes och satte betygskreterier i händerna på dem och så in i ett klassrum och oj somnade alla eller fattade ingen någonting, tur att fossilerna är så antika att de inte märker det för då skulle de nog bli lite deppiga. Jag funderade på om jag skulle lägga ut detta osammanhängande på bloggen bara för att bara för att jag hela tiden censurerar mig och värderar allt som jag skriver där och jag skriver ju ändå aldrig där nu för tiden och det som jag väl lägger upp som jag analyserat, värderat och så vidare i all oändlighet det suger ju ändå. Så kanske är det detta som är tricket, för att inte censurera sig. Men det gjorde jag ju ändå när jag skrev "skolan" istället för att skriva ut skolans namn och jag tänkte att detta kanske kommer att hamna på hejmexico och man vill  ju så att säga värna lite om sin integritet och privatliv, eller alltså man vill ju alla fall inte att en typ yxmördare ska kunna spåra upp en och slakta en och då är det lika bra att utelämna information som vilken skola man går i, vad man heter i efternamn var man bor etcetera.

Spara. Jag sparade vad är det här att spara egentligen shit vad jag blev spänd i axlarna på bara den här korta stunden alltså. Galet, jag kanske borde byta tillbaks till min praktiska men FULA skrivbordsstol och slopa den här fina svartmålade trästolen med dyna i glansigt svart tyg. Eller inte, ha! Hellre en vacker stol som bidrar till ett vackert rum som man känner att man kan vistas i trots stundtals orimliga estetiska krav än ickespända normala harmoniska axlar som inte ser ut som quasimodos och hans namn kan jag ju inte stava men det kanske egentligen inte spelar någon roll för visst förstår man vad jag menar visst förstår jag vad jag menar? Eller? Jag hoppas det, jobbigt annars. Faktiskt. Börjar orden ta slut? Nej, jag vill inte jag hatar känslan av att inte ha några ord att inte ha ens det mest banala och patetiska att berätta ens för sig själv det känns så sorgligt då är det verkligen helt meningslöst. Vad är meningslöst? Tillvaron livet vad vet jag allt. Och musiken som kommer ur mina högtalare är vacker men den får mig fan att vilja gråta lite och nu har jag håret bakom öronen varför då? Det är ju asfult. Det är fascinerande hur jag kan tänka på det när det inte är någon annan jävel här än jag.

Rättade till min lila rökelsepinne, den började lukta suspekt jag har ingen riktig rökelsehållare bara en efterbliven ljusstake och det funkar sådär. Alla andra i min familj tycker att rökelse är äckligt nej inte min lillebror inte alltid i alla fall men han blir lite sur när den fantastiska ventilationen suger in rökelsedoften in på hans rum. Men han säger inget, han bara påpekar att jag har tänt rökelse och att han ska stänga sin dörr fast han säger det inte argt eller så. Han är fin min bror för det mesta i alla fall. Pappa tycker att det luktar illa mamma får huvudvärk pappa säger att man ju inte vet vad det är man andas in ja det är säkert skitfarligt men jag är rätt säker på att rökning är farligare så om jag ska bry mig ska jag väl ta tag i det först kanske. Det är tillräckligt konstigt och på sätt och vis dubbelmoralaktigt att jag plötsligt har börjat träna en massa och försöker vara "hälsosam" samtidigt som jag inte har någon som helst lust att typ sluta dricka och fetsröka jag för jag fetsröker bara, jag är ju ingen r ö k a r e ha vem försöker jag lura och vad spelar det för roll något sätt ska man ju dö på ändå eller hur? Det är ju livets ironi eller vad ska man säga, det där att det tar slut. Fy fan vilken panik jag kan få över det. Som i fredags kväll jag har inte gråtit ordentligt på flera år men då gjorde jag det shit det bara forsade det var skönt men lite skrämmande nej jag kanske inte ska lägga upp det här på bloggen ändå. Hur självutlämnande vill man vara? Men det är ju ändå ingen som läser min blogg, javisst ja. Fitta måste kolla bönorna som jag håller på att koka för jag är en h u s l i g vegetarian eller inte men det är jättepraktiskt att ha hundra kilo bönor i frysen så man får i sig protein.

Bönorna var färdiga de hade gått sönder fett mycket. Hur gör man för att de inte ska gå sönder sådär när man kokar dem? Jag fattar inte. Kaffet hade blivit kallt vad deppigt musiken har slutat jag måste sätta på mer musik jag vet inte vad jag ska välja kanske the sound of arrows de är så himla fina men jag har bara en ep och den har jag lyssnat på hela dagen kanske borde köpa magic deras andra ep vad de var fina på landet i fredags, blev så glad av att se dem jag har inte sett dem förut. Och jag var där med finaste kvinnorna som visserligen gör mig avundsjuka och så vidare men fyfan vad jag älskar dem jag måste sätt på lite musik och gå på toa. Nej, motsatt ordning, jag kommer ändå inte höra musiken inne på toa åh nej min mamma börjar spela klarinett jag orkar inte. Ingen ont om klarinetter egentligen men låtarna är så tråkiga som hon kör och tjena köra klarinett med låtar som egentligen ska spelas av en blåsensemble alltså det är skittrist att lyssna på. Jag måste gå på toa.

Jag lackar på mammas klarinett, satte på sound of arrows ändå men jag får inte lyssna sönder dem fan vad jag kommer göra det men de är ju så fina! Jag kom på att om jag la upp det här på bloggen så skulle ingen ändå orka läsa hela jag tänker på ulysses av james joyce och den har jag ju inte ens läst men jag tänker på den sista passagen och den har jag faktiskt läst både på svenska och engelska faktiskt och det känns ju som att jag försöker härma det men det gör jag nog inte jag vill bara inte stoppa ordflödet med skiljetecken jag försöker att bara skriva skriva skriva måste höja musiken. Mammas klarinett lägger sig i .

Vackert! De är så fina! Det luktar jättemycket rökelse i mitt rum nu men det är bara mysigt tycker jag väntar bara på att pappa ska komma in och klaga JAG VILL FLYTTA HEMIFRÅN!!! Igår blev jag skitarg på både mamma och pappa bara för att de kom hem och vistades i lägenheten i allmänhet och köket i synnerhet. The world is a dangerous place but you won't admit it. De är så vackra han som sjunger är så snygg jag skulle så inte banga på honom men jag vågade inte stöta på honom i fredags. Sa bara till honom att jag tycker att de är jättebra och att spelningen var jättefin och säkert var det osammanhängande för jag var fan inte nykter men skitsamma. Vad arg jag blev, helt överdimensionerat, när mi sa att hon hade fått en ölbiljett av honom jag tror jag skrek "hora" jättehögt och det var ju verkligen elakt hoppas hon inte blev ledsen/arg hon vet ju i och för sig att jag var full sedan blev jag så jävla bitter jag hade ju tänkt skriva något vettigt nej!!!! Inte värdera bara skriv det kommer orden kommer kanske kan jag s k a p a något eller inte men det spelar ingen roll det är en skrivövning jag får se det så helt enkelt. Min svensklärare i högstadiet trodde på mig och mitt skrivande jag vet inte om han gjorde rätt i det man jag vill hoppas det jag önskar bara att jag höll igång det mer men det är ju det jag försöker göra nu ju! Det går ju helt okej men jag har ont i axlarna och det rinner bara skit från hjärnan via fingrarna och tangentbordet till datorn men det kanske är så det får vara när man inte utnyttjat sin språkliga förmåga eller vad det nu ska kallas på längelängelänge jag ska hooka han i sound of arrows någon gång innan jag dör i lungcancer eller kol eller blir överkörd eller whatever så ska jag ha hookat sångaren i sound of arrows annars kommer allt - tillvaron livet världen hela existensen - vara meningslös ibland är jag så överdrivet dramatisk men kanske blir livet mer spännande då. Har man inte ett spännande liv för att det händer mycket extraordinära saker i det så kan man ju göra livet spännande genom att (över)reagera extraordinärt på småsaker. Oj vad jag snackar skit nu men det är det ju fler som gör hela tiden och kallar det konst eller att de är intellektuella intelligenta och kreativa och allt annat och bäst och beundransvärda och sådär härligt provokativa och snälla kan ni bara stoppa er själva i en gammal säck som luktar råttskit och slänga den, säcken med er själva i, i Ganges och hoppas på att återfödas som en buske och nu titta! Vad fint! Jag relaterade till hinduismen som jag borde fokusera på denna ikväll istället för att bara skriva skriva skriva eller vad det nu är jag ägnar mig åt men det här var ju faktiskt roligare än att försöka förstå K H:s ostrukturerade bildspel om hinduism som motsäger boken och till och med motsäger det som K H säger på lektionerna och det han säger motsäger boken och oj vilken spexigt fantastisk röra vi har här då var det en högpresterande skola med gott rykte du gick på eller hur var det nu igen? Jävligt bra fråga tror att jag måste ta en paus snart, har ont i axlar och rygg kanske hamnar det här på bloggen det ligger ju i tiden att blotta hela sitt liv i offentligheten ut med det bara alltihopa! Så att du blir n å g o n det är viktigt att vara någon, någon som finns annars finns man inte om man inte är någon logiskt ja, faktiskt. Nu vet jag inte vad jag pratar om längre ska gå och värma mitt kaffe.

Tack.

Doktor Kosmos

Känslan av att sitta i en förortslägenhet med kabel
medan våren rasar utanför
Känslan av att Pugh var bäst på första plattan
Känslan av att vilja bli nåt stort innan man dör
Känslan av att aktiehandel är någonting fel
Känslan av att lördagshandla och få spel
Känslan av att egotrippen långt om länge går ur kroppen
och då plötsligt känner jag
en längtan efter att få va
en liten del av något bra

Om du känner
som jag känner
känner jag för dig
Om du känner
som jag känner
känner du för mig
Om du känner som jag känner
känns det som om vi känner varann

Känslan av att dricka sprit och gråta framför stereon
fast det känns som känslan inte gills
Känslan av att alla ni som jobbar med reklam är horor
Känslan att ens pappas liv förspills
Känslan av att inte veta om man är kåt eller kär
den åtråvärda känslan utav
nu och här
Känslan av att egotrippen långt om länge går ur kroppen
och då plötsligt känner jag
en längtan efter att få va
en liten del av något bra

Om du känner
som jag känner
känner jag för dig
Om du känner
som jag känner
känner du för mig
Om du känner som jag känner
känns det som om vi känner varann

Om du känner
som jag känner
känner jag för dig
Om du känner
som jag känner
känner du för mig
Om du känner som jag känner
känns det som om vi känner varann