Hej Mexico!

Jag tänkte skriva "Jag pallar inte!" men så kom jag på att jag inte vet om det stämmer. För allt är så spec så jag vet inte vad det handlar om. Jag tror visst att jag pallar. I alla fall en del saker, sedan finns det ju sådant som är svårare att orka med.

Det känns som om jag håller på att spricka. Det läskiga är att jag inte vet vad det kommer att innebära att jag spricker, vad som kommer att komma ut, vad som kommer blir kvar.

Misstanke: Jag är störd.

Jag vill bara sova, längelängelänge, allraminst till jullovet.




(Men det skulle ju vara mer värt det om jag hade någon som ville sova tillsammans med mig...)

Igår på lunchen pratade jag med Emms och Ros. Det är så sjukt, men jag har knappt pratat med Ros på... ja, hur länge som helst känns det som. Alltså var det jättebra att prata med henne, jag saknar henne. Om man nu kan säga så om någon som går i ens klass och som man träffar nästan varje dag.

Det känns så jävla trist (jag vet inte om det är rätt ord, men jag kommer inte på något annat) att vi liksom har glidit ifrån varandra. Och speciellt som den enda anledningen till det är vilka andra människor vi umgås med. Det är som att det har blivit två lag, som att man måste ta ställning till vilka man ska umgås med. 
Man måste göra ett aktivt val i frågan "Vilka människor vill du umgås med?". Väljer man bort en så försvinner någon annan som man inte alls vill välja bort. Det är så komplicerat.

Det finns vissa människor som man inte alls går ihop med. Och om en sådan människa dessutom har fått en att må väldigt dåligt så har i alla fall jag svårt att se varför man frivilligt ska umgås med denna. Problemen uppkommer när någon man verkligen tycker om väljer att umgås med den man själv inte vill umgås med. Då måste man välja. Eller? Måste man det?

Det känns så fånigt om det verkligen är så det är, att man måste välja. För jag vill inte välja bort någon bara för att hon/han är relativt nära med någon som jag själv vill hålla på så långt avstånd som möjligt.

Jag tänker mycket på om och om inte. Vad som hade hänt då. Om vissa saker inte hade inträffat. Det vete fan hur det hade sett ut då. På flera sätt hade det kanske varit bättre, men på minst lika många sätt hade det varit sämre än det är nu.
För det är inte alls så att jag är helt och hållet missnöjd med hur det är nu. Jag trivs helt fantastiskt bra med de vänner jag omges av. Men det är just det här att vissa liksom faller bort. Det känns så väldigt synd att vi ska behöva leva i något jävla intrigträsk, utan att kunna umgås med alla man skulle vilja umgås med.

Som sagt, detta är komplicerat, extremt komplicerat. Det är så mycket som har hänt, så mycket komplicerade saker. Så många konflikter och intriger på olika håll och så många känslor.

Fotnot: Med anledning av risk för missförstånd har jag idag, 29/5-07, försökt göra detta inlägg lite tydligare än vad det tidigare var.