Nytt år
Mutta.
Kathy's Song
Simon and Garfunkel
I hear the drizzle of the rain
Like a memory it falls
Soft and warm continuing
Tapping on my roof and walls
And from the shelter of my mind
Through the window of my eyes
I gaze beyond the rain-drenched streets
To England where my heart lies
My mind's distracted and diffused
My thoughts are many miles away
They lie with you when you're asleep
And kiss you when you start your day
And a song I was writing's left undone
I don't know why I spend my time
Writing songs I can't believe
With words that tear and strain to rhyme
And so you see I have come to doubt
All that I once held as true
I stand alone without beliefs
The only truth I know is you
And as I watch the drops of rain
Weave their weary paths and die
I know that I am like the rain
There but for the grace of you go I
Lucy in the sky with Diamonds or Whatever
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Jag trodde aldrig att jag skulle få jullov. Jag trodde att tiden skulle fastna mitt i essäskrivande, boksamtal, filosofiredovsning och book report men jag hade fel! Tacka fan för det!
Emmet, Rosen och jag dissade avslutningsceremoni i kyrka till förmån för toast, kaffe och samtal om livet. Jag tror nog att det var värt det.
Min kropp känns misshandlad, på gränsen till död, samma sak gäller min hjärna. Jag tror att vi är många som anser oss vara välförtjänta av ett lov.
Saknad
Och dessutom är min man försvunnen.
Cutmutt
Ibland känner man att man bara vill cutta sig. Sedan inser man att det inte är det minsta konstruktivt.
Då får man ångest.
Tisdagen den artonde december år tjugohundrasju
MIsstanke 1: Sammanbrott är på G.
Misstanke 2: Obsession är mer än på G
Misstanke 3:
Misstanke 4: Jag har inte blivit bättre på att ta kritik det senaste året.
Misstanke 5: K.B. kommer att döda allas kärlek till teatern.
Insikt: Jag kommer att bli ett vrak.
Slusats: Jobbigt, gumman!
Filosofi for life
Meningen med livet. Meningenmedlivet. Menninggenn medd livvett. Meeeeniiingeen meed liiiiveeet. Meninegn mde ilvte. Mneignne dme lvite. Mengisnkeh lemeojgo joejo. Mneigneoi jposjoi lsovke.
Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!
Måndag 10:e december 2007
Dagens bild
specspecspecspec
Jag tänkte skriva "Jag pallar inte!" men så kom jag på att jag inte vet om det stämmer. För allt är så spec så jag vet inte vad det handlar om. Jag tror visst att jag pallar. I alla fall en del saker, sedan finns det ju sådant som är svårare att orka med.
Det känns som om jag håller på att spricka. Det läskiga är att jag inte vet vad det kommer att innebära att jag spricker, vad som kommer att komma ut, vad som kommer blir kvar.
Misstanke: Jag är störd.
Insikt: Jag arbetar inte med min filosofiuppsats.
Slutsats: Jag suger.
Hillary was here. Then she left. I cried. Then I told myself to shut the fuck up and so I did.
Everything is silent now.
Vackra män, ja tack!
London
Those were the happy days!
Pussinuss!
Weird
Allt känns så jävla konstigt! Jag fungerar inte som jag ska.
Min omotiverade nervositet gör mig spattig.
Min hemuppgift i filosofi ger mig exostentiell ångest.
Min förkylning gör mig äcklig.
Min mens gör mig ännu mer äcklig.
Min hjärna gör mig förvirrad.
Min lägenhet ger mig klaustrofobi.
Allting är WEIRD!
Jag vill hoppa, dansa, sova, skriva, festa, sova, hoppa, gråta, spy, sova, skratta, springa, gråta och jagvetintevad!
Så jag sitter där jag sitter.
Det finns en man i min skola som är så vacker att jagvetinevad!
Vad är det för fel på mig?
Antagligen inget värre än att jag är människa.
Det känns som om jag har gjort ett allvarligt fel men jag vet inte vad det är.
I have problems, or what?
Om någon skulle kunna tala om för mig hur man lär sig att prioritera sin tid på ett bra och effektivt sätt som gör att man slipper stressa ihjäl sig så skulle jag bli innerligt tacksam för din hjälp!
Endast seriösa svar.
Pretentioner
Det finns tillfällen som jag blir så trött på mig själv.
Till exempel när jag får för mig att det är töntigt att på en blogg reflektera över saker som andra har reflekterat över, när jag får för mig att det enda som är värdigt att skrivas på en blogg (som egentligen bara är tänkt som terapi för mig när allt blir för mycket (eller för lite)) är tankar som är helt nya. För det är ju meningslöst att skriva något som redan har tänkts, sagts och skrivits förut, eller va?
Men bra tänkt där hörru, verkligen! Vet du vad resultatet blir? Jo, att du inte skriver något alls, du censurerar dig själv och hämmar din kreativitet. (Och missar en terapisession!)
För (och här kommer slutklämmen som jag är alltifrån ensam om att ha kommit fram till) hur unik man än inbillar sig att man är så är det jävligt sällan man tänker något som ingen annan redan har tänkt. Sådant är livet, so to speak.
Så hej då pretentioner och hej ett vanligt egocentrerat terapiinriktat blogginlägg:
Dagens låt är en fransk medeltida visa som jag sjöng i en kör för en massa år sedan och som jag inte kommer ihåg texten på men vars titel i svensk översättning är något i stil med "Allting snurrar".
För det är så det känns.
Idag höll jag på att börja grina när jag tappade min svenskbok i ett aggressivt vattenflöde som orsakades av det lika aggressiva regnet. Vissa dagar är man helt enkelt känslig.
Dagens humör: Labilkänsligtröttledsennervösstressadapatisk. High on life!
