Hej Mexico!

Popaganda. Popigande. Påpygendö. Pepögundi.

R kommer med största sannolikhet vara på Popaganda på fredag. Det känns som att det kommer bli spec.


Annars inget nytt.
Puss

Sista dagen på sommarlovet och vädret har redan blivit grått och blött och jag börjar få ont i magen.
Ångesten (eller vad det nu är) kommer krypandes, den smyger sig på. Fram tills igår hade jag inte fattat att jag as a matter of fact ska börja skolan igen den 18 augusti. Och så plötsligt var det den 17 och återigen klubbas man till marken av allt det man inte har gjort, alla ambitioner man hade som varken hanns eller orkades med. Jag borde vara van vid det här laget, antal skolstarter jag har genomlevt är ändå några stycken, men nej då, jag blev lika överraskad och så att säga tagen på sängen denna gång som alltid.
Halleluja! fast raka motsatsen.
Sista dagen av mitt sista sommarlov och givetvis började jag med att sova bort hälften av den. Dagen alltså. Jag orkar inte ens bli irriterad på mig själv längre och varför borde jag egentligen bli det när det inte hjälper det minsta? Nein, jag får helt enkelt inse att det är sådan jag är, jag får acceptera mig själv som jag är! Det låter väl fint? Acceptera mig som den konstant sovande zombie jag på senare tid har visat mig vara.
Mycket har hänt. Och ändå inte. Den här sommaren har varit ganska märklig och ganska lik andra somrar också. Lik andra somrar på så sätt att den var över på ett kick som det heter och för att jag inte heller denna sommar hann med det jag hade tänkt (jag vet, nu upprepar jag mig, men det kan säkerligen vara värt att repetera denna fakta så att jag kanske kan börja lära mig att jag aldrig hinner det jag från början har tänkt). Men på de flesta plan har den här sommaren, the summer of 2008, varit lite... spec (för att använda ett välanvänt men ack så användbart ord). Och jävligt härlig.
Nu kommer snart Michelle hit och jag måste sätta på kaffe och har inte tid att sitta här och skriva en massa blaj och gå vilse i mina tankegångars vindligar. Tyvärr, för det var ju länge sedan sist. Det är dock ohjälpligt. Så jag bjuder er härmed mitt tack och adjö!

Puss