Hej Mexico!

Jag har ont i magen på samma sätt som jag brukar har när jag är riktigt nervös inför någonting, och på samma sätt som jag ibland får utan att vara riktigt nervös inför något konkret utan bara lite nevrotisk i största allämnhet. Jag har seriösa koncentrationssvårigheter, den senaste veckan har det varit värre än någonsin. Kanske har det att göra med att det har krävs så ofattbart mycket koncentration vid varje föreställning vi har haft och att det var åtta stycken och att jag på så sätt har tömt mitt koncentrationskonto och att det kommer ta ett tag innan det fylls på igen. Kanske kan det vara något sådant.

Nu lyssnar jag på The Smiths och det måste ju vara ett av världshistoriens finaste band med de finaste låtarna men är han inte lite deppig den där Morrisey?

Och bilen har något slags motorstopp och muttan är lite småtorr sådär.


Puss!

Jag läste lite gamla blogginlägg, sådana som jag skrev för sisådär ett år sedan. Det kändes... märkligtmärkligtmärkligt! Det är fascinerande hur mycket som har förändrats det senaste året och minst lika fascinerande hur mycket som inte har förändrats. Hur mycket jag har förändrats och inte förändrats. Hur människorna i min omgivning och närhet har förändrats och inte förändrats och hur de har adderats och försvunnit och kommit tillbaks igen och varit frånvarande och närvarande fysiskt utan att vara det psykiskt och tvärtom. Hur jag har varit frånvarande, närvarande och försvunnit och kommit tillbaks igen.
Tiden måste vara det konstigaste. Finns det någon som förstår den, hur den funkar? Är det överhuvudtaget möjligt att förstå tiden?
Tiden fascinerar mig och den skrämmer mig. Fascinerar för att den förändrar och skrämmer för att den är så jävla opålitlig.

Här sitter man och lyssnar på Shout Out Louds som en annan deppig 14-åring. Livet är en fars.
Jag tänkte skriva "Snart måste jag verkligen ta och ta tag i mig själv" o.s.v. men så började jag fundera på om det är värt det. Eller jag menar, varför ska man ta tag i sig alt. ta sig i kragen alt. något annat klämkäckt uttryck? Kommer jag få ut något av att exempelvis skriva en utredande text om Immanuel Kants kategoriska imperativ i relation till Nietzsches moralkritik, alltså verkligen få ut något av det, egentligen? Visst, det är ju intressant och blabla men är det värt att lägga den energi och tid som krävs för att Gun-Louise ska bli nöjd och jag kanske ska få ett bra betyg i Svenska B, så att jag kanske höjer betygspoängen som jag inte ens vet vad jag ska göra med?
Ja, livet är komplicerat för en medelklassunge som går i ett pluggigt plugg och har små doser av ångest då och då. Ha!

---

Nu till något annat. Jag har vissa stalkertendenser, detta måste definitivt medges, även om det inte är så allvarligt. Än så länge. I alla fall, nu har det gett resultat, jag är numer medveten om hur en person vars utseende jag lyckats glömma bort ser ut. Tack vare okänd människas blogg. Helt fantastiskt, jag älskar teknik! Haha!
Och liten parantes. Vad är problemet? Vad är poängen med att vara dryg och dum i huvudet och eventuellt en jävla hora som bara spelar (eller hur det nu var...)? Jag fattar liksom inte. Men det är väl så livet är. En jävla fars, livet är en fars. Man får själv välja om man ska skratta eller gråta. Slut på den lilla parantesen.



Puss och kram!

Vad fan är det för en sjuk värld vi lever i egentligen? Jag säger bara Överviktig hund frös fast i gatan.
Hahahahahahahahahohohohohohohhihihihihihihihih! Parantes. Jag skiter fan på mig! Slut på parantes.

What the fuck liksom?!?

En fin tjej som är bra på ljus (tror i alla fall att det var hon men det kan lika gärna ha varit någon annan) sa i söndags apropå bloggar att hon genom att döpa ett inlägg till "Dagens outfit" hade ökat sitt läsarantal något kolossalt den dagen. Jag tycker onekligen att detta är fascinerande och måste således genomföra detta lilla experiment.

---

And now for something completely different!

Produktionerna är över och mitt liv skall nu fyllas av något annat än "Först föds man ju". Hur gör man? Det känns tomt. Fast det är klart, om jag verkligen måste fylla det, livet, med något så finns ju alltid en spännande utredande text att skriva och lämna in till Gun-Louise, ett arbete om moderaterna att fördjupa sig i och en projektplan att författa tillsammans med K. Så jag överlever nog.



Picknick på Skeppsholmen med K i våras efter katastrofkväll med Gatan.