Hej Mexico!

Mor och far planerar resan till fjällen som jag inte ska följa med på.
Jag försöker skriva färdigt engelskuppsatsen som skulle ha varit inne i måndags och tycker att helgen har varit ganska tråkig.
För en gångs skull ansträngde jag mig verkligen för att hitta något kul att göra igår kväll, ringde en massa folk och så. Men det blev film med Matte. Inget fel på film och absolut inget fel på Matte men jag var ju på G!


Det känns som om alla man pratar med känner för att ta skolan, köra upp den i analen, snurra ett par varv, ta ut den igen, slänga den på marken och spy på den, för att sedan hälla bensin på den, tända på och dansa en segerdans. Jag känner så i allra högsta grad. Jag förstår inte varför vi ens har några lektioner. Vi borde få ett lov på ungefär fem-sex veckor nu, så kanske man sedan skulle orka fram till sommarlovet.

För att konfrontera min rädda och försiktiga personlighet, känna att jag försöker förändra mitt liv och ha något kul och spännande inplanerat för sommaren har jag köpt biljett till Arvikafestivalen! Det känns (för jag är nämligen en sådandär förbannad jävla känlomänniska som alltid måste känna så inihelvete mycket) bra, det är jag faktiskt ganska övertygad om. Bara de bokar lite bra band också så ska det nog bli alla tiders!

Jag har ett nytt intresse. När jag berättade det för Em blev reaktionen "Hur gammal är du!?" (lite sådär halvaggressivt med utroppstecken, frågetecken). Vad jag vet är jag sjutton år rent fysiskt, men mentalt? Tja, jag känner mig numer aningen osäker.
Detta nya intresse är nämligen att tadaaa! lägga patiens. Främst patiensen som kallas Harpan. Och jag nu talar jag icke om att lägga patiens på datorn, nej, jag pratar om riktga spelkort som man lägger upp själv, med sina bara händer.
Detta intresse har blivit något av en besatthet, ett beroende. Jag kan inte ens komma i närheten av en kortlek utan att gripa tag i den, blanda den och lägga upp korten ett efter ett. Och sedan bli skitförbannad varje gång den inte går ut (vilket händer majoriteten av gångerna jag lägger den). Men givetvis kan jag inte motstå frestelsen att lägga den igenochigenochigenochigen!
Vad fan är det jag håller på med egentligen?!?