Nerviz
Det börjar på allvar närma sig premiär för slutproduktionen. Det är liksom the produktion, ett faktum som på senare tid har börjat stå mer och mer klart för mig. Det är skrämmande. Och rätt skönt.
Jag är stressad och nervös men eftersom dessa känslor mer eller mindre trycks tillbaka in i mitt undermedvetna tar de sig uttryck i frustration, aggression och mindre sammanbrott.
Jag tror inte teater är min grej, av flera anledningar. Denna tillstymmelse till insikt kommer sannolikt att resultera i en personlig kris om inte någon gång under våren så definitivt efter studenten. Det ska bli spännande!
Nervositet och stress utlöser de märkligaste av mekanismer hos människan, om jag själv inte var så inne i det skulle det vara intressant att gå i min klass just nu. Eller inte. Hahahihihoho o.s.v.!
Jag tror aldrig jag har känt ett så stort behov av att slå någon som under de senaste dagarna.
Puss
Kommentarer
Trackback
