Hej Mexico!

Följande blogginlägg försökte jag utan framgång att publicera den 10:e februari. Jag har inte läst igenom det igen men jag vet att jag kämpade som fan med att lägga upp det:


Reflektion:
I samband med ett seminarium om T S Eliot idag sades det att Eliot, med andra modernister, ville "skapa något meningslöst som var vackert" (jag tror att det var så det formulerades men är inte helt säker). Meningslöst och vackert alltså. Frågan jag ställde mig: Är skönhet meningslöst? Är det egentligen möjligt att skapa något som samtidigt är vackert och meningslöst? Får det inte ändå någon form av mening då? Skönhet tycker jag kan vara lätt att förknippa med ytlighet och ytlighet kan kanske tyckas utan djupare mening men jag upplever ändå att skönhet är något som påverkar och berör och det som påverkar och berör är för mig meningsfullt i allra högsta grad. För om inte det som berör en påverkar en fyller en med någon slags känsla etc. är meningsfullt, vad är då meningsfullt? Vad är då mening?
Det jag kom fram till var att om T S Eliot nu skapade något vackert, vilket jag tyvär inte har tillräcklig förkunskap för att egentligen uttala mig om, så nog fanns det en mening med det.